Värsta dygnet i mitt liv...

Tack Amanda för att du kom och sov med mig, det gjorde mycket!

Har gråten i halsen och tårar i ögonen hela tiden.
Jag gråter och gråter men har ändå inte insett fakta.
Vill inte inse. HATAR att behöva inse.

Att förlora en farfar är förjävligt jobbigt men att även förlora sin absolut bästa vän...obeskrivligt.
Farfar och Fanny föralltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback