Begravningen i torsdags var jätte fin och jag klarade av att sjunga båda låtarna, utan problem!
Jag är faktiskt jätte stolt över mig själv, det är inte många som klarar att sjunga på begravningar, och inte på en begravning av en person som stått en så nära.
Jag lyckades, och jag gjorde det för dig Farfar.

Jag är så himla glad att jag fortsatte kämpa med låtarna, trots att jag vid flera tillfällen bara ville ge upp efter allt strul.

Trots att jag ALDRIG kommer acceptera att du inte finns på denna jord och i min närhet mer är jag så otroligt nöjd med din begravning.
Trots att det har varit en sjukt stressig tid fram till begravningsdagen är jag så himla nöjd.
Det var helt klart värt det.
Blommorna var så himla fina, min bukett med aprikosa rosor och kortet med texten "Tack för den tid vi tillsammans, vila i frid Bäste vän!"
Fotografiet av dig med ditt vackra leende, det var så jag var van att se dig. Perfekt!
Det vilar nu på mitt nattduksbord, finaste du.

Jag är nöjd med allt jag gjort inför din sista stund,
- Sångerna, buketten, bildspelet, bära ut kistan. Ja allt, men ingenting är någonsin tillräckligt.