Just nu känns allting väldigt jobbigt och det har de väl gjort ända sedan skolan började.
Att ha ett distansförhållande var betydligt svårare än jag trodde att det skull vara men det finns inte en chans i världen att jag tänker ge upp det här, det är verkligen värt att kämpa för älskling! Vi har ju varandra även om vi inte längre har varandra i närheten!
Jag känner mig inte bekväm i mitt liv just nu, någonstans inom mig känner jag en stor besvikelse över att jag är kvar här i Kalix, att jag inte befinner mig någon annantans i Sverige och utforskar den platsen. Att jag inte går ett program som jag har roligt på istället för att sitta och plåga mig igenom Natur när det känns som att jag är på fel ställe.
Men jag kunde ju inte veta att det skulle bli såhär, synd att jag inte visste från första början exakt vad jag ville göra och kunde gjort de idag.
Att gå Natur bara för att är inte så enkelt, jag har alltid haft höga krav på mig själv och vilja prestera bra inom skolan men nu går det inte riktigt ihop på samma sätt, men jag är glad att jag inte har speciellt svårt för mig i skolan för då hade det ju inte gått överhuvudtaget. Pressen är nog hög som den är känns det som.
Jag är på fel ställe och gör fel saker. Det känns som att jag vill bort, Kalix är "been there done that!"
I början tänkte jag att det går väl över efter ett tag när man kommit in i det men nu har det gått nästan 2 månader och de är ingen förändring. Jag är glad över att jag trivs jätte bra tillsammans med mina klasskompisar för annars vet jag inte hur det hade gått.
Sedan skolan börja har jag känt mig som den mest ensamma människan på denna jord. Jag har för det mesta suttit hemma och bara tagit det lugnt, försökt vila så jag orkar med skolan som slukar all energi. Det blir ju dock tråkigt i längden men jag har varit nöjd med det. Förlåt mina älskade vänner att jag varit lite mer tillbaka dragen sista tiden, ni vet att det inte är menat personligt mot er!
Att ens närmaste umgänge flyttar och man tappar kontakten med människor har varit jobbigt men i guess det hör till livet.
Den här hösten blev inte som jag hade tänkt mig, trots att jag inte riktigt vet vad jag har tänkt mig. Besvikelse.
Har kommit fram endel saker jag helst önskade inte var sanna men vad ska man göra åt saken liksom?
Sedan några dagar tillbaka har jag haft en otrolig smärta i min mage, det är mest troligt magkatarr.
Just nu är jag bara otroligt less på motgångar.