Har inte orkat blogga dom sista dagarna, har spenderat all tid jag bara kunnat tillsammans med Mattias. Igår morse klockan halv 6 åkte han, då rullade bilen ut från gården... klockan halv 12 i natt var han framme i Skåne som nu mer är hans hem. Från att ha haft 3 kilometer mellan våra hus har vi nu mer drygt 157 mil.

Det gör ont i hela mig när jag tänker att vi inte kommer träffas speciellt ofta, högst 2 gånger per månad, ibland kanske inte ens en... Att gå från att ses varje dag till detta suger.

En del av mig undrar: hur fan ska detta gå?! medan resten skriker: Det ska gå, vi måste fixa det!

Jag älskar dig Mattias Lindström, du är allt och lite till!

I'm not giving up on you, never ever.