Hej.
Efter en lång,lång och åter lång väntan på att få komma hem, på bussen till flygplatsen, på Izmirs flygplats, på flyget till Stockholm, på Arlanda, på flyget till Luleå och under bilresan hem.
Klockan 23.00 anlände jag mitt kära hem och efter en kort väntan anländer min kära Miika.
Så otroligt skönt att få komma hem och veta att man har varit saknad. Det är nog det bästa med att vara borta, att veta att det är någon som bryr sig och längtar efter en.
Min resa har varit himla bra, den har varit väldigt avkopplande men vissa stunder himla stressig. Eller inte stressig så att jag hade mycket att göra utan att jag stressade upp mig själv vissa stunder. (Läxläsning.)
Men däremot vet jag inte vad jag ska säga, jag hade gärna stannat där i någon vecka till med värmen,solen,och avkopplingen men dom sista dagarna började man vara ganska uttråkad, hemlängtan var ett ord som började blinka uppe i skallen sista veckan och de kan jag erkänna att vissa stunder hade jag kunnat göra vad som helst för att få komma hem.
Turkiet har många bra och dåliga saker.
Bra: Att turkarna är så otroligt stolta över sina barn, från första ögonblicket. Dom behandlar sina barn som om de vore guldtrofeer, men sån kärlek och respekt. Och alla skulle vara så kärleksfulla med sina familjer och barn tror jag att vi i den här delen av världen inte skulle ha lika mycket problem med t.ex droger och alkohol bland ungdomer, de kanske inte skulle upphöra med minska otroligt.
Dåligt: Att man måste gå på speciella gator för att få handla ifred. Eller inte handla men få titta och studera sakerna som man är intresserade av innan man börja diskutera något pris.

Imorse när jag vaknade smög jag upp och gjorde i ordning tårta, plockade fram presenten och sedan storma vi in i mitt rum och sjöng för min lilla älskling som fyller år!
Stort grattis älskade Miika, hoppas du har fått en jätte fin dag!
Älskar dig mer än något annat i hela världen, glöm aldrig det!


Kram / F